Söndag 22 Oktober 2017
Du �r inte inloggad. Logga in   
 
Så fungerar den boskapsvaktande hunden

En boskapsvaktande hund vaktar tamdjur mot rovdjur. Hunden växer upp med djuren den ska vakta och lever sitt liv bland dem. Djuren blir hundens flock och naturliga umgänge och omfattas därför av hundens omsorg och vaktbeteende.

Den boskapsvaktande hunden är inte en sällskapshund. Den har daglig kontakt med människor, exempelvis i samband med matning och annan skötsel, men det är tamdjuren som hunden ska känna samhörighet med och vilja stanna hos.

En duktig boskapsvaktande hund är pålitlig, uppmärksam på tamdjuren och har dessutom goda vaktegenskaper. Den skadar inte djuren den ska vakta, men motar med skärpa bort rovdjur. Hundens viktiga karaktärer beskriver vi mer i detalj här:
"Tecken på bra hund och bra band”

För att hunden ska bli en väl fungerande boskapsvaktare krävs bra anlag hos hunden, korrekt uppfostran, goda förutsättningar på gården och viss målmedvetenhet och planering från djurägarens sida.
 
 
Läs mer
Skrolla ned på sidan eller gå direkt till önskat avsnitt genom att klicka på länkarna:
Hundens arbetssätt
Det händer vid möten mellan hund och rovdjur
Hundens effektivitet mot rovdjursangrepp
 
 

 



Hundens arbetssätt

 

Boskapsvaktande hundar vaktar tamdjursflocken i hägn eller på fritt bete, ensam eller tillsammans med herdar.

Hunden skyddar tamdjuren mot rovdjursangrepp på flera olika sätt:

• Genom att markera sin närvaro med urinmarkeringar och skall. Det kan avbryta/avskräcka ett rovdjur som rör sig i området från att närma sig hundens ”revir”.

• Genom att skälla. Skallet och hundens uppträdande kan ha en avskräckande effekt på vissa rovdjur, och kan göra brukaren uppmärksam på att ett rovdjur närmar sig tamdjuren.

XX

Många boskapsvaktande hundar visar ointresse
för människor. Foto: Viltskadecenter

• Genom att uppträda aggressivt mot ett rovdjur som närmar sig. Det kan få rovdjuret att avbryta eller avstå från ett angrepp mot tamdjuren.

• Genom att direkt angripa rovdjuret. Det händer i sällsynta fall att vakthundar dödar det angripande rovdjuret. Det omvända förekommer också, men även det är sällsynt.

Hunden använder sina sinnen och sin erfarenhet för att veta när och var den ska patrullera och hur den på bästa sätt ska hålla rovdjuren borta från hägnet. Djurägare förvånas ibland över att hunden tycks sova största delen av dygnet, men ändå fungerar som en effektiv boskapsvaktare. En hund vilar ofta hos tamdjuren, men rusar snabbt upp vid störningar. Är tamdjuren aktiva, är hunden förmodligen också aktiv, men hunden är nödvändigtvis inte med djuren hela tiden. Den kan sova under dagen när de betar, eller befinna sig ett stycke bort och undersöka andra delar av hägnet. En del tamdjur verkar till och med lära sig att söka upp hunden när de blivit skrämda av något. Med erfarenhet lär den sig när störningar är mer sannolika (exempelvis på kvällar och tidiga morgnar) och kommer då att patrullera och vara aktiv. 




Det händer vid möten mellan hund och rovdjur


Flera möten mellan vargar och boskapsvaktande hundar finns dokumenterade från andra länder. Utgången av sådana möten är inte särskilt förutsägbar. Vissa vargar undviker eller passerar bara förbi området, andra undersöker och visar upp sig och några kommer att slåss med vakthunden. Det förekommer att boskapsvaktande hundar dödas av vargar. Vargar blir sannolikt mer frustrerade än skrämda över närvaron av vakthundar.

Erfarenheter från USA visar att vid ett typiskt möte mellan en vakthund och en svartbjörn (40-140 kg) skäller hunden och närmar sig björnen för att konfrontera den. Björnen backar då vanligtvis ifrån hunden. Fysisk kontakt mellan hund och björn är förmodligen inte vanligt och hunden förföljer björnen flera hundra meter till dess att björnen är på väg bort från tamdjuren. Hunden återvänder oftast till djuren efter mötet med björnen. Grizzlybjörnar blir inte lika lätt avskräckta av boskapsvaktande hundar som svartbjörnar blir.

I Norge har några möten mellan skandinaviska brunbjörnar och minst två boskapsvaktande hundar dokumenterats. Hundarna har sprungit mot björnen och förföljt den när den lämnat området.

Resultaten från en studie i USA visade att 95 procent av boskapshundarna var aggressiva mot prärievargar, vilka i storlek är cirka en tredjedel av en vakthund, medan 74 procent av hundarna var aggressiva mot främmande hundar som kom in i hägnet.

Rävar reagerar förmodligen på hundens närvaro genom att försöka undvika en konfrontation och stannar därför på behörigt avstånd från flocken.

 

 

 



Hundens effektivitet mot rovdjursangrepp

 

En boskapsvaktande hund kan inte förväntas utgöra ett hundraprocentigt skydd mot rovdjursangrepp på tamdjur. Det kan snarare vara så att den inte minskar antalet angrepp, men däremot antalet djur som skadas eller dödas vid varje angrepp.

De flesta studier av boskapsvaktande hundars effektivitet mot rovdjur är gjorda i områden med intensiv djurhållning och stora förluster till rovdjur (5–20 procent av besättningarna per säsong).

 

XX

Kangalhund bland sina får och getter. Foto: Viltskadecenter

En 10 år lång studie av nära 1 100 arbetande boskapsvaktande hundar i USA visade att hundarna minskade tamdjursägarnas förluster till rovdjur med mellan 60 och 70 procent. Hälften av de tamdjursägare som tidigare hade haft svåra rovdjursangrepp förlorade inga djur alls sedan de hade skaffat sig boskapsvaktande hundar.

Det är dock svårt att beräkna hur effektiva sådana hundar kan bli i Sverige eftersom vi inte har jämförbara förluster av tamdjur till rovdjur. Dessutom har en stor del av tamdjursägare i USA förluster till prärievarg.

Effektiviteten hos hundarna beror på flera faktorer: genetik, uppfostran, antal hundar i tamdjursflocken, predationstryck, hur samlad flocken är när den betar och vilar samt hur terrängen i betesområdet/hägnet ser ut. (Med predationstryck menar vi frekvensen rovdjursangrepp  i tamdjursbesättningen.) En ensam hund kan ha svårt att klara stora ytor i småkuperad terräng med mycket buskage. Om djuren dessutom betar utspritt kan det vara mycket svårt eller näst intill omöjligt för hunden att klara av sin uppgift.


Generellt innebär införskaffandet av en boskapsvaktande hund till en besättning inte att rovdjursangreppen minskar drastiskt med en gång, eftersom man i de allra flesta fall skaffar en valp som så småningom växer till sig och växer in i sin arbetande roll. Många hundar, men inte alla, blir duktiga boskapsvaktare. Ungefär 60 procent av hundarna som sätts in i systemet kommer att fungera i sin roll som arbetande hund. Vuxna duktiga erfarna hundar finns sällan att få tag i på marknaden. Det finns exempel på hundar som först har varit sällskapshundar och som senare tränats av hängivna och intresserade människor och blivit bra boskapsvaktande hundar, men det är ytterst sällsynt.




Länk till startsidan

 
 
         För att använda boskapsvaktande hundar krävs tillstånd. Kontakta Viltskadecenter på e-post eller telefon 0581-697339.
 
Viltskadecenter     Tel: 0581-920 70     Grimsö Forskningsstation SLU, 730 91 Riddarhyttan
© Viltskadecenter | Om cookies | Sajtkarta | Produktion av: Wikinggruppen och Vilda Ord
En del av