Söndag 22 Oktober 2017
Du �r inte inloggad. Logga in   
 
Fostran och träning
 
Här finns tips som kan hjälpa dig att skapa bra grundförutsättningar att få fram en bra boskapsvaktande hund.

Skrolla ned på sidan eller gå direkt till önskat avsnitt genom att välja en av länkarna:
Skötsel av hunden




Skötsel av hunden 


Den boskapsvaktande hunden behöver daglig tillsyn och omvårdnad, precis som alla andra hundar (svensk lag kräver daglig tillsyn minst 2 ggr per dygn, SJVFS 2008:5 saknr L102). En vuxen, erfaren och duktig boskapsvaktande hund är heller  inte lätt att ersätta om något skulle hända hunden.

Nödvändiga vaccinationer ska alltid genomföras. Hundens tänder bör regelbundet kontrolleras.

Örongångar ska hållas rena från hår. Undersök hunden regelbundet för att upptäcka eventuella skärsår eller bölder och undersök även benuppbyggnad och muskelbildning för att se att allt står rätt till under hundens utveckling.
XX
Maremmano Abruzzese-tik bland sina får. Hundens päls fungerar
som skydd mot den varma solen och ska inte klippas eller rakas
under sommarsäsongen. Foto: Viltskadecenter
 
Alla plötsliga förändringar i beteenden, matvanor eller avföringsvanor ska undersökas genast.

Hundens päls kan behöva omvårdnad mer eller mindre regelbundet beroende på ras. Komondorens päls till exempel behöver klippas eller kardas. Andra långhåriga hundar, såsom pyrenéer, kan också behöva pälsvård. Tovor bör tas bort regelbundet, särkskilt runt öron och på tassar. En tovig päls kan leda till hudinfektioner, särskilt under varma och fuktiga perioder om somrarna. Pälsvård kan förebygga kroniska hud- och pälsproblem.

Under en varm sommar är det viktigt att sköta pälsen och borsta ur den om det behövs. En hund som tycker det är alldeles för varmt kanske lämnar tamdjuren och söker sig till skuggan. Se även till att hunden har riklig tillgång till kallt vatten under de varma perioderna. Hundar ska inte klippas eller rakas under sommarsäsongen, då pälsen fungerar som skydd mot den varma solen.

Näringsriktig kost är en förutsättning för den arbetande hunden, som kan spendera mycket energi på att patrullera och undersöka hägnet eller betesmarken. Får hunden då inte mat efter mängden energi den förbrukar kan du heller inte förvänta sig att hunden ska fungera väl. I Nordamerika används ofta foderautomater för hundar som arbetar i stora hägn. Om en automat används ska tamdjuren hindras från att äta upp hundens mat, annars kan konsekvensen bli att det aldrig finns mat åt hunden. Det kan medföra att hunden får gå hungrig och den kan också bli fixerad vid foderautomaten och spendera sin tid med att vakta den.

Undvik att hunden blir överviktig eftersom det sliter på lederna.

Boskapsvaktande hundar är härdiga hundar och använder sällan regn- eller vindskydd ens vid dåligt väder. De föredrar oftast att sova ute i det fria där de kan observera sin omgivning. De ska dock alltid ha tillgång till en torr plats och skydd mot dåligt väder (SJVFS 2008:5).

Mer information finns i foldern Att skydda tamdjur från rovdjursangrepp - boskapsvaktande hundar (pdf) och i Djurskyddslagen (1988:534).





Viktiga perioder i den boskapsvaktande hundens utveckling


Text kommer senare.





Socialisering



Ung Maremmano Abruzzese-hane. Foto: Viltskadecenter
XX

De två första månaderna i valpens liv har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen till vuxen hund.

Ett av de kanske allra viktigaste utvecklingsstadierna är den process där valpen lär sig att känna igen sina artfränder och övriga sociala kontakter. Valpen lär sig också att samverka med dem i sina beteenden.

Den fasen brukar kallas för socialiseringsfasen. Under samma period lär sig hunden också mer och mer om sin fysiska omgivning.


Flera försök har visat att det finns en särskilt känslig period mellan tredje och tolfte veckan. Valpar som inte har varit i kontakt med människor under den här perioden blir mycket svåra att handskas med. De blir rädda för människor och går inte att dressera med någon större framgång. Studierna visar tydligt att valpens sociala miljö under dessa veckor i hög grad påverkar hur hunden fortsättningsvis kommer att uppträda mot människor och andra hundar. 

Under valpens tredje vecka utvecklas förmågan till associativ inlärning, det vill säga att kunna koppla ihop händelser med varandra. Detta är en förutsättning för att utvecklingen av hundspråket ska kunna ske.

Under den femte levnadsveckan börjar valpens rädslereaktioner mogna på allvar. Detta gäller inte bara i sociala sammanhang utan även i samband med miljöfaktorer som starka ljud och plötsliga rörelser. Valpen bör exponeras för både människor och de djur den ska vakta innan rädslereaktionerna är fullt utvecklade, vilket innebär att exponeringen bör ske före cirka tolv veckors ålder. Om dessa möten sker innan tolv veckors ålder skapar hunden den grundtrygghet som den behöver i sociala situationer. Missar du den nödvändiga exponeringen kan det vara svårt att komma tillrätta med efteråt. Följden blir ofta att hunden blir rädd för människor/djur.





Socialisering och miljöträning i praktiken



Med människor

När du socialiserar den boskapsvaktande hunden på människor finns det många saker att tänka på.

Den boskapsvaktande hunden får inte vara mer intresserad av människor än av de djur den ska vakta. Det innebär för den sakens skull inte att den ska vara rädd för människor. Rädsla tenderar att påverka allt annat beteende. Är rädslan stark, oavsett vad hunden är rädd för, finns en risk att hunden inte gör sitt jobb på grund av att den har fullt upp med att undvika det den upplever som hotfullt.
XX
Den boskapsvaktande hunden får inte vara mer intresserad av människor än av de djur den ska vakta.
Foto: Viltskadecenter 
 
Rädsla är också nära kopplat till aggressivitet. En rädd hund som hamnar i en situation där den inte kan fly från det den är rädd för kan se aggressivitet som enda utvägen. 

Människor kommer att passera förbi hagen och ibland kanske till och med igenom hagen. Hunden ska då vara så pass van vid människor att den passerande människan inte upplevs som något märkvärdigt. Den bör heller inte ha fått för mycket socialisering med människor så att den väljer att lämna de tamdjur den vaktar och springa fram till människan och förvänta sig social kontakt. Inte heller får den vara rädd för människor så att den inte klarar av sin arbetsuppgift på grund av sin rädsla eller ännu värre riskerar att hamna i en situation där den blir aggressiv mot människor. Hunden ska heller inte se människor som något hot som den behöver försvara djuren mot.

Allt detta innebär att du måste vara mycket noggrann när du hjälper hunden igenom socialiseringsfasen och självklart även i fortsättningen. Du måste ta hänsyn till hundens personlighet och anpassa graden av socialiseringen därefter. En valp som tidigt visar reservation mot människor bör få många positiva upplevelser av människor redan i valpåldern för att inte utveckla sin rädsla. En hund som är mycket socialt nyfiken och gärna söker upp människor bör du i stället tona ner förväntningarna hos och inte ytterligare stimulera hundens sociala nyfikenhet.

Utöver den ordinarie socialiseringen till människor bör du vänja och miljöträna den boskapsvaktande hunden vid att människor passerar förbi hagen och ibland även går in i hagen utan att de tar kontakt med hunden.
 
Människorna bör heller inte alltid svara på hundens kontaktförsök. Målet med den här typen av träning är att hunden ska uppfatta människor som en naturlig del av sin miljö. Detta bör helt enkelt ses som miljöträning snarare än socialisering.


Med tamdjur

Socialiseringen till tamdjuren kan det å andra sidan inte bli för mycket av, förutsatt att kontakten alltid är positiv. 

Valpar som föds i närheten av tamdjuren och efter några veckor får möjlighet att gå in till dem kommer på ett naturligt sätt att vänja sig vid dem. För valpar som inte haft kontakt med tamdjuren innan du får hem den till gården kan övergången kanske bli något traumatisk. Det gäller att från början skapa goda förutsättningar för att valpen ska trivas och snälla tamdjur som redan från början tolererar valpen är en god förutsättning. Det är viktigt att valpen inte blir stångad eller avskräckt i sitt umgänge med djuren, då kan den tappa intresset.

Läs mer om hur valpen introduceras bland fåren i foldern ”Att skydda tamdjur från rovdjursangrepp – boskapsvaktande hundar" (pdf).

Men kom ihåg - du kommer att behöva justera och anpassa efter hur det ser ut på just din gård, med just dina djur och den valp du har valt. Var observant, eftertänksam och noggrann under valp- och unghundsperiod, så kommer du sannolikt att få en bra boskapsvaktande hund som du trivs med och litar på.





Kontakt mellan människa och hund



Kontakt mellan hundägare och hund

Även fast den boskapsvaktande hunden lever sitt liv bland djuren bör du som brukare alltid sträva efter en bra relation mellan dig och hunden. Det ökar möjligheten att komma till rätta med eventuella problembeteenden. Med en bra relation kan du ibland säga till på skarpen om hunden är på väg att göra något den inte får, som exempelvis att bita lamm. En bra relation underlättar också övrig hantering av hunden, till exempel i samband med pälsvård, kloklippning, flytt mellan fållor eller liknande.
XX
Under utvärderingsperioden besöker Viltskadecenter alla boskapsvaktande hundar i Sverige. Foto: VSC
 

Vad är då en bra relation? Du bör redan med den lilla valpen undvika att använda hot och aggression för att lösa problem och konflikter. Relationen bör istället baseras på trygghet och tydliga ramar. Du som hundägare avgör vilket språk som du och din hund kommer att prata med varandra. Om du väljer att använda bestraffning och aggression för att lösa konflikter med din hund får du räkna med att hunden i fortsättningen kommer at använda samma språk tillbaka när den pratar med dig. Detta kan vara någorlunda lätt att hantera när den är valp men kan bli ett större bekymmer med den vuxna hunden. Välj istället att lösa problem på ett mer konfliktfritt sätt. Försök att se till att hunden alltid har ett alternativ till det felaktiga beteendet och belöna när hunden gör rätt. På det sättet undviker du jobbiga konflikter, dessutom sker inlärning snabbare och bättre med hjälp av belöningar än med bestraffningar.

Många hundägare är rädda för och upplever att deras ledarskap ifrågasätts varje gång hunden gör något den inte får göra. Rädslan är i de flesta fall obefogad, hunden behöver inte nödvändigtvis ifrågasätta ditt ledarskap. Om hunden gör något den inte får när du står bredvid gör den inte det för att ifrågasätta ditt ledarskap utan kanske helt enkelt för att lusten blir för stor.

Om du bygger relationen på något annat än aggressioner och hot, minskar automatiskt risken för att hunden till exempel kommer att morra när den har en resurs (till exempel ett ben). Många tror att en ordentlig uppgörelse mellan hund och hundägare räcker för att hunden en gång för alla ska förstå vem det är som bestämmer. Tyvärr är det inte så enkelt. Handgripliga uppgörelser skapar snarare ännu mer konflikter och gör att hund och hundägare i framtiden inte riktigt kan lita på varandra. Du bör inte handgripligen trycka ned en hund för att uppnå ett ledarskap. Ledarskapet uppnår du på andra sätt, genom att vara tydlig och bestämd utan att använda aggression. Viktigt är också att du som ledare är värdefull för gruppen. Trots att boskapsvaktare arbetar självständigt har du som hundägare en viktig roll i hundens liv, genom att du ger mat, flyttar mellan fållor, hanterar djuren och tar hand om hunden när den skadar sig. Om hunden inte tillåter att du hanterar den eller tar matskålen från den bör du fundera på vilka brister relationen har, snarare än att korrigera hunden för att den morrar åt dig. Du kan således ha en bra relation med din boskapsvaktande hund trots att ni bara träffas i samband med den dagliga tillsynen. Gör det inte till en vana för hunden att vara i närheten av dig.

Boskapsvaktande raser har i generationer avlats på att vara tillsammans med djuren de vaktar. De har jämfört med många andra sällskapsraser ett mindre behov av att leva inomhus i en familj. De har ett behov av att få utöva sin ursprungliga funktion. Jämför exempelvis med en bordercollie som inte får valla.



Kontakt mellan hund och övriga människor

Du bör sträva efter att den boskapsvaktande hunden accepterar och är vänligt inställd mot andra människor utan att vara överdrivet intresserad. Läs mer om socialisering.

Boskapsvaktande hundar bör generellt inte förvänta sig något av främmande människor. Graden av kontakt som din hund bör ha med främmande människor varierar med hundens sociala självsäkerhet och personlighet. Exempelvis bör en hund som lägger svansen mellan benen och backar få några positiva kontakter med människor för att komma över sin osäkerhet. Rädsla och osäkerhet för människor kan i vissa situationer hämma hunden vilket påverkar den boskapsvaktande funktionen. Rädsla är dessutom den vanligaste orsaken till aggression. 

En hund som är ointresserad och självsäker behöver inte uppmuntras till ytterligare social kontakt med människor. Om du som brukare däremot upplever att hunden vaktar mot människor bör du aktivt träna på sådana situationer. Detta gör du genom att visa att människor inte utgör ett hot. Till en början kan det ske genom att du tar med sig några personer in i hagen och på detta sätt visar hunden att de inte utgör något hot om hundens resurser. 

En hund som är överdrivet intresserad av människor behöver inte ytterligare vinster i sina kontaktförsök med människor. Vinsterna kan vara alltifrån att personen som hunden kommer fram till klappar hunden och pratar med den. En sådan hund bör istället ignoreras.

Precis som andra hundar kan boskapsvaktande hundar bli trängda, vilket kan utlösa aggressioner. Låsta flyktvägar är en vanlig orsak till aggression, det vill säga när hunden kan fly
.


Att skapa bra vanor och rutiner


Den boskapsvaktande hunden ska inte dresseras i den bemärkelsen att den ska lära sig moment och färdigheter. Däremot ska ni tillsammns skapa rutiner som gör att hunden kan utföra sitt arbete på bästa sätt. Genom att skapa rutiner kan du på ett enkelt sätt se till att hunden vet vad den får och vad den inte får göra. Genom att alltid göra på samma sätt skapas vanor som fungerar oavsett belöningar, just för att de har blivit vanor. Hundägaren vill till exempel att det ska vara en vana för hunden att hålla sig i närheten av tamdjuren, det ska vara en vana att alltid hålla sig innanför stängslet, det ska vara en vana att ignorera människor som kommer in i hagen. XX
En enkel rutin är alltid ge hunden mat
inne bland djuren som den vaktar.
Foto:Viltskadecenter
 
Allt detta skapas genom att hundägaren är konsekvent, till exempel genom se till att allt av värde för hunden sker hos tamdjuren.

En enkel rutin är att alltid ge hunden mat och tuggben inne bland djuren. Till slut blir det en vana för hunden att äta bland djuren och så småningom kommer också hundens förväntan att finnas hos dem. Om den unga hunden hoppar ut genom stängslet tar du vänligt men bestämt omedelbart tillbaka hunden in i hagen, utan att korrigera eller bestraffa hunden. Du berömmer hunden när den är på rätt ställe. Om du är konsekvent skapas till slut en vana för hunden att hålla sig inne i hagen. 

Fundera över vilka vanor du vill skapa hos din hund. Tänk på att ju fler rutiner och ritualer du har, desto svårare är det att leva upp till dem. Skapa några få men viktiga rutiner som du är säker på att du kan vara konsekvent med. 
 
Det är inte realistiskt att den boskapsvaktande hunden ska lära sig massor av lydnadskommandon. Tänk istället att ni skapar vanor, vilka gör att hunden lär sig vad den får och vad den inte får göra. Utöver det kan vissa moment, som exempelvis inkallning och att gå i koppel, vara bra att träna på.





Hundar i hagar och hägn


En grundförutsättning för att boskapsvaktare ska fungera bra är att hägnet inte är för litet, då ett för litet hägn kan leda till att det blir tråkigt och att hunden söker sig ut. Hägnet bör vara minst några hektar och djurbesättningen bör inte vara för liten.

Många brukare har under någon period i hundens liv, framförallt under unghundsperioden, bekymmer med att hunden inte vill stanna i hägnet. Genom en väl planerad introduktion och prägling på tamdjuren och en lagom socialisering med människor minskar riskerna för att problemet överhuvudtaget uppstår.
XX
Maremmano Abruzzese under arbete i hägn.
Foto: Viltskadecenter
 
Det är viktigt att direkt vid hemkomst från uppfödaren placera valpen tillsammans med eller nära tamdjuren. Om hunden redan från början utvecklar starka band till djuren kommer den inte vara lika benägen att smita från hagen.

Om en ny hund eller valp behöver uppmuntras ytterligare för att stanna hos tamdjuren även efter präglingsperioden kan följande råd vara till nytta:

• Flytta med hundens regn- och vindskydd och matskålar, eller andra saker som hunden känner igen, när hunden introduceras i ett främmande hägn.

• Brukaren bör gå med hunden (i koppel om det är nödvändigt) runt hägnets ytterkanter. Det räcker att upprepa detta i några dagar under introduktionen i den nya hagen. Många hundar är entusiastiska när de utforskar nya områden och kommer att revirmarkera under promenaden.

• Om en hund inte vill stanna kvar i en ny hage bör den endast lämnas ensam där korta stunder (en till flera timmar), vilka sedan successivt utökas i tid. Hunden kontrolleras med jämna mellanrum och beröms när den stannar i hägnet. Övrig tid kan hunden stängas in i ladugården.

• Hunden ska bestämt föras tillbaka varje gång den lämnar hägnet. Det viktigaste är att du är konsekvent och inte slarvar. Om hunden tillåts komma ut utan att föras tillbaka blir det som en belöning för att den hoppar ut.

Korrigeringar är verkningslösa om hunden redan har lämnat hägnet. Korrigeringen ger bara effekt om den utförs i det ögonblick då hunden hoppar över stängslet, och sådana situationer är svåra att skapa. Undvik därför korrigeringsträning.

Att arbeta med unga boskapsvaktande hundar kräver tålamod. Om upprepade ansträngningar inte ger resultat kan du prova att binda hunden vid dess hus med mat och vatten (och helst några tamdjur) i perioder (max två timmar är det tillåtet att ha en hund bunden utomhus). Valpar får bara hållas bundna undre kortare stunder.




Hundar med djur på fritt bete



Boskapsvaktare med får på fritt skogsbete. Hunden är en korsning mellan Pyreneér och Estrela.
Foto: Viltskadecenter
XX Planering är ett viktigt moment när en hund ska gå lös med fritt betande djur (fäbodbruk eller liknande). Eftersom flera månader krävs för socialisering är tidig höst den lämpligaste tiden att skaffa valpen om den ska gå med djuren på fritt bete redan nästa sommar. Hunden bör ha nått en viss mental mognad innan den går med djuren på betet och den bör även vara fysiskt stor nog för att kunna försvara sig själv mot rovdjur. Den bör vara minst 6 månader gammal. Här får du som brukare använda sitt förnuft och göra en individuell bedömning. Alla hundar är inte redo att gå med djur på fritt bete i så tidig ålder. Tänk på att hunden behöver en introduktion även till det fria betet för att klara av omställningen från ladugård till fritt bete.

Du ska inte förvänta dig att hunden klarar av att vakta samtliga djur i en flock som betar utspritt i skogen. Som alltid gäller att om du inte ger hunden rätt förutsättningar för att klara av sitt arbete kan du heller inte förvänta sig det av den. Har du djur som går på fritt skogsbete och vill använda boskapsvaktande hund, bör du således ha flockbenägna tamdjur eller fler hundar.

Om hunden går med en herde/vallare ska den inte tillåtas att vara kring herden hela tiden. Den ska vara med tamdjuren, vilket kan behöva uppmuntras av herden. Att alltid mata hunden hos eller nära djuren kan vara ett sätt att uppmuntra hundens att hålla sig hos där. Varje fribetande besättning är unik i vissa avseenden och samma metoder och lösningar passar inte överallt. 

Det är mer fysiskt och psykiskt krävande för en boskapsvaktare att vakta djur på fritt bete än i hägn. Av den anledningen kan det vara bra att ha två hundar. En annan anledning att använda två hundar är att hundar med djur på fritt bete själva löper en högre risk att utsättas för angrepp av till exempel varg, jämfört med hundar i hägn.
Det händer att hundar som vaktar djur på fritt bete rymmer. Dessa hundar kanske inte utgör något hot mot andra människor eller hundar, men hunden får inte jaga vilt och den fyller heller ingen funktion om den är borta från flocken. För hundar med frigående besättningar är det extra viktigt att vara uppmärksam på om hunden utvecklar ett jakt- och viltintresse. Retningar som utlöser oönskade beteenden ska göras ointressanta samtidigt som en god relation till föraren och tamdjuren utvecklas och underhålls.

Om hunden visar intresse för vilt kan du försöka förändra det, men det måste göras på ett tidigt stadium innan beteendet har blivit befäst. Läs mer under ”Problemlösning och träningstips".





Lamningsperioden


Under lamningsperioden är tackan mer försvarsbenägen och mer utsatt för stress än under någon annan period. Det i kombination med många hundars intresse för efterbörd kan skapa onödiga permanenta problem som kan vara svåra att komma till rätta med om du inte försöker lösa problemet direkt. Om du låter hunden närvara under lamningen måste du vara extra uppmärksam på hundens beteende. Om hunden är försiktig med tackor och lamm och inte är överdrivet intresserad av efterbörden kan hunden vara med under lamningen. Om hunden börjar uppträda oförsiktigt eller alltför hårdhänt bör du snarast plocka bort hunden för att inte utsätta tackorna för onödig stress. XX
Maremmano Abruzzese-tik med ett av sina får. Foto:Viltskadecenter
 
Ett alternativ om du känner dig osäker är att ha lamningsboxar i stallet så att tackan får vara ifred samtidigt som hunden ändå får vara i närheten. När lamningen väl är över kan hunden återförenas med fåren under brukarens övervakning. Lammen kommer snabbt att vänja sig vid hunden och tackorna kommer att förstå att hunden inte är något hot mot lammen. Brukaren måste bestämma hur mycket frihet hunden ska få under den här perioden. Även hundar som har varit med förut kan göra misstag.

Hundar lär sig av sina erfarenheter och ungar hundar som är med om sin första lamning bör övervakas noga. Här, som i många andra situationer, är förebyggande åtgärder bättre än att senare försöka lösa ett problem när det väl uppstått. När hunden har varit med om en lamningssäsong och visat att det fungerar kan den vara med fåren under hela nästa lamningsperiod.

Det finns hundar som visar mycket stort intresse för lamningen, och som till och med hjälper tackorna att slicka rent lammen. Det är helt i sin ordning bara intresset inte är överdrivet. De flesta hundar är nyfikna, undersökande och försiktiga gentemot lamm, särskilt vid första mötet. Senare, när lammen och hunden vant sig vid varandra, försöker en del valpar inbjuda lammen till lek. Lammen svarar ofta genom att flytta sig undan, genom att stånga lätt mot hunden eller ibland tumla runt med hunden. Vissa hundar visar ett stort intresse för att sköta om lammen och kan spendera flera minuter med att slicka dem, särskilt runt ansiktet, öronen och i könsregionen. Ett sådant omhändertagande beteende kan stärka banden mellan hunden och fåren.

De flesta hundar kommer att äta efterbörd och ibland även eventuella rester av får eller döda lamm. Inget tyder på att detta skulle göra hunden mer benägen att angripa får. Det är däremot viktigt att omgående avlägsna döda får så att de inte blir resurser som hunden börjar vakta. 

En del hundar visar ett extremt intresse för efterbörder och blir så fokuserade att de till slut kan börja dra dem ur tackan. Om du ser tendenser till överdrivet intresse för efterbörd bör du genast separera hunden från de lammande tackorna. 

Ett alternativ om du vill försöka lära hunden inte äta efterbörd är att tillämpa principen att avbryta hunden så fort den intresserar sig för efterbörden. Avbryt hunden med ett bestämt nej, beröm hunden för att den avbröt och erbjud ett alternativ, till exempel genom att kasta till hunden en godbit ett stycke bort. 

Munkorg kan vara ett alternativ, men kan också medföra risker i form av ökad frustration. Frustrationen kan göra hunden irriterad och du bör vara medveten om att hunden kan skada tackorna när den försöker komma åt efterbörden, även om hunden har munkorg på sig.


Tecken på bra hund och bra band 


Mogna, effektiva och erfarna boskapsvaktande hundar är generellt inte till salu. Brukaren måste istället börja med en oerfaren valp som behöver vägledning i sin utveckling till vuxen vaktande hund. Som de flesta andra stora hundar mognar de boskapsvaktande raserna sent, både mentalt och fysiskt. Det dröjer alltså en tid innan du kan få en klar bild över din hunds personlighet och lämplighet.

Nedan följer en beskrivning av tre viktiga karaktärsdrag hos vuxna duktiga boskapsvaktande hundar.
XX
Den boskapsvaktande hunden tillbringar en stor del av sin tid bland tamdjuren och ser dem som sin flock. Foto: Viltskadecenter
 
Bra tecken redan hos den lilla valpen är att den väljer att spendera sin tid bland tamdjuren och att den är ointresserad av främmande människor utan att vara rädd för dem.

Allt eftersom hunden växer kan du hålla utkik efter följande tre karaktärsdrag:

1. Hunden är pålitlig med tamdjuren (Trustworthy)
Hunden visar inga tendenser till att vilja döda och äta tamdjuren. De boskapsvaktande raserna är avlade bland annat på att vara tillgivna och undersökande gentemot tamdjur. Att hunden närmar sig djuren med öronen bakåt, kisar med ögon och undviker ögonkontakt är ofta tecken på det. Att nosa runt huvudet eller i bak på tamdjuren brukar kallas undersökande beteende och är också bra tecken på att din hund har rätt inställning till djuren.

2. Hunden är uppmärksam på tamdjuren (Attentive)
Hundens dragning till ”hemmet” och sin flock är grunden för uppmärksamheten mot tamdjuren. Att hunden följer flocken och ligger och sover eller kopplar av bland djuren är tecken på uppmärksamhet och följsamhet mot tamdjuren. Ett annat sådant tecken är att hunden återvänder till tamdjuren när något främmande närmar sig. I andra länder har forskare funnit ett direkt samband mellan uppmärksamhet på tamdjuren och minskade förluster till rovdjur. Ju bättre hunden följer flocken desto bättre skydd mot rovdjur. Vårdanden tendenser, att slicka och sköta om, är andra bra tecken.

3. Hunden är beskyddande (Protective)
Hunden ska reagera på avbrott i rutiner, det är fullt naturligt för de boskapsvaktande hundarna och de bör visa ett sådant beteende. Ett beskyddande beteende kommer naturligt då hunden är pålitlig, uppmärksam mot djuren och ser djuren som sin familj.


Tecken på mognad

När hunden når en viss mental mognad kommer den att börja visa revirhävdande och vaktbeteende gentemot rovdjur eller andra hundar som i vakthundens ögon hotar flocken.

Det finns ingen bestämd ålder för när en ung hund kan förväntas ha nått den grad av mognad som behövs för att den ska bli en effektiv boskapsvaktare. Däremot finns det några faktorer som indikerar hur redo och mogen hunden är för att tillträda rollen som boskapsvaktare. Följande beteenden utförs allt oftare när hunden är mogen för sin vaktande roll:
• Hanhundar (och ibland tikar) urinerar med lyft ben, istället för att urinera sittande på huk.
• Revirmarkeringar (urin och avföring) utförs ofta och markeringarna koncentreras till hägnets ytterområden.
• Skall mot okända saker eller ljud blir mer förutsägbara och riktningsorienterade.
• Hunden är mer aktiv och i längre perioder.
• Hunden är mer intresserad av tamdjuren än av brukaren.
• Patrullering utförs både oftare och i större områden. Med patrullering menas att hunden lämnar djuren och gör undersökande turer i hägnet, under vilka den även kan doftmarkera.

Hundar visar flera av dessa beteenden redan när de är runt 4,5 månad gamla. Innan en valp sätts i en hage där förlusterna till rovdjur är stora, ska valpen ha fysisk kapacitet, det vill säga den ska vara stor nog att försvara sig själv mot rovdjur om det skulle bli nödvändigt. Hundar som ska släppas med djur på fritt fäbodbete ska också vara stora nog att fysiskt kunna försvara sig själva, men tänk på att det kan vara ett för stort ansvar för en sådan ung hund att i för tidig ålder släppas med djuren på skogen.
 


Boskapsvaktande hundar och vallhundar

 
Boskapsvaktande hundar och vallhundar kan vanligtvis arbeta tillsammans på gården. De båda hundarna bör vara bekanta med varandra, men får inte bli för beroende av varandra. Det kan leda till att vakthunden lämnar flocken för att söka upp vallhunden.

Boskapsvaktande hundar som inte är mentalt mogna i sin roll kan ibland försöka härma vallhundar som flyttar tamdjuren, men detta ska inte tillåtas. Unga hundar kan också försöka ingripa i vallhundens arbete. I sådana situationer kan den boskapsvaktande hunden behöva avlägsnas från platsen.

Vissa hundar kommer, sedan de har vuxit till sig mentalt, lära sig att vallhunden ibland är med under arbetet. Om den boskapsvaktande hunden har svårt att acceptera detta löser du situationen lättast genom att ta ut hunden ur hagen under tiden vallhunden arbetar.  

De tamdjur som betar med en boskapsvaktande hund svarar i de flesta fall inte annorlunda på vallhundens vallning än de har gjort tidigare.




Brukaren måste respektera hundens arbete


När du införskaffar en boskapsvaktande hund måste du som hundägare vara inställd på att hunden har kommit till dig för att arbeta. Du kommer inte att kunna ha en lika nära relation till den här hunden som du kanske har till andra sällskapshundar. Givetvis ska du ha en bra relation till hunden, men knyter du den alltför nära så riskerar du att hunden inte fyller sin funktion som boskapsvaktare till fullo. Hunden bör inte vara mer intresserad av att vara med dig och familjen än med fåren eller de djur den vaktar. XX
Herde med hundar och får i Italien. Foto: Viltskadecenter
 
Om du som brukare inte ger hunden de förutsättningar den behöver för att kunna göra ett bra arbete, kan du heller inte förvänta sig något av den.  

Hunden kommer att behöva tydliga och enkla riktlinjer för att kunna fungera snarare än aktiv träning i sin roll som boskapsvaktare. Läs mer: Att skapa bra vanor och rutiner





Problem och problemlösning



Även boskapsvaktande hundar vilar, men betydligt mer
på dagtid än nattetid. Foto:Viltskadecenter
XX Vissa boskapsvaktande hundar går genom livet utan att orsaka några bekymmer för sin ägare eller omgivning. Andra kommer att ha perioder när de uppvisar icke önskvärda beteenden och precis som för sällskapshundar eller jakthundar kommer en del problem att vara möjliga att lösa, medan det ibland uppstår situationer där det är bäst att ta bort hunden ur arbete. Genom att vara påläst om vilka problem som är vanliga i samband med användningen av boskapsvaktande hundar kommer du som hundägare att ha möjlighet att se tendenser till problem på ett tidigt stadium och du kan då försöka förhindra att problemet utvecklas.
Nedan har vi listat olika problem som kan förekomma och vi ger till viss del även förslag på lösningar.

Observera! Vi har för enkelhets skull valt att skriva ord "får" i texten, men många av tipsen kan användas på hundar som vaktar andra djurslag.


1. Valpen/unghunden biter fåren

Om en unghund jagar efter och biter fåren kan du byta ut fåren i hundens fålla mot får som inte godtar det beteendet, utan istället buffar tillbaka på hunden. Detta kan inte göras när hunden är alltför ung, då en ung hund som blir stångad upprepade gånger kan tappa intresset för djuren. Hunden kan få något att tugga på så att den kan tillfredsställa tuggbehovet.

Om du inte kan byta ut fåren kan du själv vara närvarande och avbryta hunden så fort den försöker bita fåren och berömma den när den slutar. Det finns en risk i att använda bestraffning i sådana här situationer. Bestraffningar gör ofta att stressnivån går upp och följden kan då bli att beteendet istället intensifieras eller att hunden associerar obehaget med fåren. Om du inte klarar av att styra om eller korrigera beteendet med detsamma är det bättre att skilja hunden från fåren under en period, så att beteendet inte får möjlighet att utvecklas. Om hunden inte slutar jaga eller om det blir värre före ett års ålder är det tveksamt om den kan användas som boskapsvaktande hund.

Att separera hunden från fåren bör endast vara tillfälligt, men perioden kan vara från flera dagar till några veckor. Under den perioden kan hunden släppas in till fåren under övervakning.

Vid sällsynta tillfällen kan hunden skada eller döda sjuka, svaga eller ”konstiga får”. Får som har svår klövspalt, eller är försvagade av inre parasiter eller andra sjukdomar, kan attackeras av hundar som i vanliga fall är pålitliga. Även får vars huvud eller fötter fastnat i till exempel ett fårnät har blivit skadade av hundar. Pålitliga hundar som visar ett ovanligt beteende mot sjuka eller skadade får blir generellt inte fårdräpare. Behandla eller ta bort det sjuka eller konstiga fåret och ta inte bort hunden från dess arbete.

Lekfull jakt kan också orsakas av fåren om de inte är vana vid hunden och därför springer undan när hunden försöker ta kontakt. Fåren ska alltså socialiseras på hunden också, inte bara tvärtom. Hunden och fåren kan då sättas i en fålla i upp till 14 dagar under övervakning.


2. Hunden rymmer från fåren hem till gården

Att hundar söker sig till gården beror oftast på att hunden inte har tillräckligt starka band till fåren samt att tidiga rymningsförsök inte har motarbetats. Om hunden inte känner sig hemma bland fåren kan det skapa otrygghet hos hunden och det är naturligt att den söker sig till människor. Det är ofta svårt att korrigera hunden för rymningar eftersom du sällan själv står bredvid och ser när det händer. Om hunden rymmer ur hagen var konsekvent och ta den alltid tillbaka till hagen vänligt men bestämt. Om du försöker bestraffa hunden, tänk på att den kan komma att associera får eller hagen med bestraffning om du gör på fel sätt. Att öva in ett kommando, till exempel ”stanna hos fåren”, är också ett alternativ. Valpar som levt inne i ladugården mest hela vintern och inte fått gå ut särskilt mycket kan uppleva det jobbigt att komma ut i ny stor fålla. Underlätta för hunden genom att gå runt längs med hägnet med hunden. Dessa turer bör bara göras i samband med att hunden byter hagar och det behöver absolut inte ske med hunden i koppel.

Om det är valpar som rymmer behöver du kanske stänga in dem i fållor ur vilka de inte kan rymma och på så vis få dem att vara mer med djuren.

Vissa hundar kan behöva kopplas kortare stunder vid sin koja i hagen (helst vid fårens saltstenar eller andra ställen där fåren samlas) för att förhindra att hunden springer hem.

Förutom att hunden ska vilja vara med djuren, ska det även vara en vana för hunden att vara i hagen. Ge den fasta rutiner att förhålla sig till för att på så vis underlätta om den känner sig lite osäker.

Vissa omständigheter kan få även effektiva vakthundar att lämna fåren eller temporärt avbryta sin roll som beskyddare. Det händer att intensiva regnskurar eller flera dagars ihållande regn får hundar att lämna fåren och återvända till gården. Problemet är mindre sannolikt i ett hägn där hunden har någon form av skydd att gå in i vid sådant väder. Om hunden går med djur på fritt skogsbete, där den inte har tillgång till skydd, kan den lämna flocken i sitt sökande efter ett skydd. Om hunden är skotträdd eller rädd för höga ljud kan även sådana ljud få den att lämna flocken.


3. Hunden rymmer från fåren till grannar eller annat i omgivningen

Valpar och unghundar kan ha perioder när de rymmer och ibland får de sin belöning för det genom att människor de träffar på ger dem mat eller pratar med dem eller de kanske träffar andra roliga hundar. Det kan vara lämpligt att tala om för grannar i omgivningen att de bör ignorera hunden om den rymmer till dem, och istället ringa efter er så att ni kan komma och hämta hunden. Som vi har nämnt i beskrivningen ovan så beror rymningar ofta på att hunden hellre vill vara någon annanstans än just med fåren. Små valpar rymmer sällan långt men unghundar kan vara desto mer vidlyftiga i sina turer. Det viktigaste vid rymningar är att du är absolut konsekvent med att omedelbart ta tillbaka hunden till hagen.

Vuxna hundar kan självfallet rymma vid enstaka tillfällen, men ska inte rymma vid upprepade tillfällen. En vuxen hund som rymmer ofta fyller inte sin funktion som boskapsvaktare och kan därför inte anses vara en lämplig hund för ändamålet. Däremot kan vuxna hundar ibland gå ur hägnet av andra anledningar, till exempel för att jaga ut rovdjur. 


4. Resursförsvar

Resursförsvar innebär att hunden använder aggression för att försvara något som den upplever som värdefullt. Det kan vara ett märgben, hundens sovplats, en leksak eller till och med matte eller husse. Resurser kan dessutom ha olika värden beroende på situationen. De flesta hundar upplever att en matskål full med mat är en värdefull resurs medan värdet på samma matskål är betydligt mindre för en hund som just har ätit sig mätt. Olika hundindivider är olika mycket benägna att ta till aggression när de försvarar sina resurser. För en del hundar ligger det väldigt nära till hands, medan andra hundar lär sig andra strategier, till exempel att dra sig undan och gömma resursen. Inlärningseffekten för försvarsreaktioner är oftast väldigt hög. Det behövs inte många lyckade försök innan beteendet är befäst.

Att försvara sina resurser är helt naturligt för en hund, men kan likafullt upplevas som stort problem för många hundägare. Ett vanligt fel som många människor gör är att fysiskt bestraffa hunden för att komma till rätta med problemet. För att en bestraffning ska fungera måste bestraffningen komma i samma ögonblick som hunden tar föremålet, vilket i praktiken är svårt att planera. I stället kommer korrigeringen efteråt och då är det redan för sent. Hunden blir osäker och tycker att situationen är obehaglig vilket i stället bara ökar risken för att hunden tar till aggression. 

Det bästa är i stället att uppmuntra att hunden samarbetar med dig och lär sig att komma till dig med saker den har tagit. Det kommer att underlätta även om hunden även i de fall då den har fått tag på väldigt värdefulla resurser, genom att hunden blir mer villig att dela med sig. Börja med några enkla övningar som bygger upp tilliten och stärker samarbetet mellan dig och din hund. Lägg ut något på marken som hunden tycker om. De första gångerna får du inte lägga ut något som har för högt värde, då kommer retningen att bli för stark. Så fort hunden griper föremålet så kastar du en godbit bredvid hunden. Öka successivt avståndet mellan godbiten och föremålet. Efter några gånger kommer du att se att hunden tittar på dig och förväntar sig något. Kasta godbiten närmare och närmare dig. Om hunden släpper föremålet på väg till dig så bryr du dig inte om det. Låt hunden komma fram och ta sin godisbit. Efter lite träningen kommer hunden att förstå att det lönar sig att komma till dig med föremålet. Till slut kan du lägga på ett kommando, till exempel "tack". Kommandot kan du sedan använda även de gånger som hunden tar något som den inte får ta. Hunden har lärt sig att det lönar sig att samarbeta med dig.


5. Hunden visar aggressivitet mot människor

Det är naturligt att den boskapsvaktande hunden varnar genom att skälla när det kommer främmande människor, men hunden ska nöja sig med att larma. Den ska inte försöka hoppa ut ur hägnet eller försöka angripa. Boskapsvaktande hundar är precis som alla andra hundar mer eller mindre känsliga för människor eller situationer som hundarna upplever som hotfulla. Människor som skriker åt hunden eller stirrar den i ögonen är exempel på situationer som kan upplevas som hotfulla. Det är bättre att förebygga aggressivitet genom att hunden tidigt får en positiv inställning till människor.Läs mer om socialisering.

En unghund som visar rädsla gentemot människor bör du vara extra vaksam på, då det kan utvecklas till aggressivitet när hunden blir äldre. Sådana unghundar bör socialiseras ytterligare med människor. Exempelvis kan du ta med främmande vänliga människor in i hägnet och låta hunden hälsa i egen takt. Dessa möten ska inte ske över stängslet utan en promenad i hägnet kan vara en bra lösning.

Likaväl som det finns hundar som har en positiv grundinställning, vilket de allra flesta har, finns det hundar som har en negativ grundinställning till människor. Hundar som generellt är avvisande, och till exempel morrar, är olämpliga som boskapsvaktare av den anledningen att de jobbar självständigt och inte är under uppsyn.   

Boskapsvaktande hundar ska inte ha en sådan inställning att de angriper människor. Om hunden visar överdriven aggressivitet bör den tas ur arbete. Du ska inte ha överseende med ett sådant beteende och du måste vara medveten om att du som ägare av en boskapsvaktande hund har ett stort ansvar.


6. Hunden visar intresse för/blir för fokuserad på efterbörd under lamningen

De flesta hundar kommer att äta efterbörd och ibland även eventuella rester av får eller döda lamm. Inget tyder på att detta skulle göra hunden mer benägen att angripa får. Det är däremot viktigt att omgående avlägsna döda får så att de inte blir resurser som hunden börjar vakta. 

En del hundar visar dock ett extremt intresse för efterbörder och blir så fokuserade att de till slut kan börja dra efterbörden ur tackan. Om du ser tendenser till detta bör du genast separera hunden från de lammande tackorna.

Ett alternativ om du vill försöka lära hunden inte äta efterbörd är att tillämpa principen att avbryta hunden så fort den intresserar sig för efterbörden. Avbryt hunden med ett bestämt nej, beröm hunden för att den avbröt och erbjud ett alternativ, till exempel genom att kasta till hunden en godbit ett stycke bort. 

Munkorg kan vara alternativ, men kan också medföra risker i form av ökad frustration. Frustrationen kan göra hunden irriterad och du bör vara medveten om att hunden kan skada tackorna när den försöker komma åt efterbörden, även om hunden har munkorg.
Läs mer i avsnittet om lamningsperioden.


7. Hunden visar intresse för vilt 

Om hunden visar intresse för vilt kan du försöka förändra det, men det måste göras på ett tidigt stadium innan beteendet har blivit befäst.

Metodik: om du vill förändra ett beteende som är kopplat till specifika utlösare (till exempel synen eller doften av vilt) finns flera vägar att gå:
• Du kan naturligtvis undvika situationerna, men när det gäller jakt är detta svårt att konsekvent genomföra i praktiken.
• Du kan uppmuntra alternativ, som att gå till fåren, ta kontakt med föraren, sätta sig och så vidare.
• Det går ibland att omforma beteendet så att du utlöser det men det riktas mot något annat, det vill säga när haren dyker upp förväntar sig hunden att få jaga en boll eller liknande.

För boskapsvaktande hundar rekommenderar vi det andra alternativet. Får du ett lämpligt tillfälle kan du naturligtvis prova att säga ifrån på skarpen, men glöm då inte bort att berömma hunden då den gör rätt. För att en korrigering ska fungera måste den vara omedelbar och exakt, annars riskerar du att bestraffa något annat än det oönskade beteendet. Bestraffningar leder också ofta till att hunden tycker att hela situationen och platsen är obehaglig.

För att någon varaktig inlärning ska ske måste du belöna de aktiva val som hunden gör, genom att ge alternativ och möjlighet för hunden att göra rätt. Du måste försöka förmedla till hunden att ”det där får du inte göra, men det här får du göra” och ”det var rätt val!” Om du bara talar om för hunden vad den inte får göra så slutar den snart att lyssna på dig. I hundträning är målet att göra vissa beteenden till en vana.  Vanor skapas genom att du som hundägare är konsekvent. När en vana till slut har skapats fungerar den oberoende av belöningar, just för att det har blivit en vana.

Beteenden är ett ständigt pågående flöde av händelser – titta till höger, titta till vänster, sätta sig, lägga sig och så vidare. I det här flödet finns det delar som vi vill fånga upp och som vi då belönar eller delar som vi inte vill ha och som vi undviker att belöna eller ibland till och med bestraffar.

Olika hundindivider och raser har olika tendens att välja bland alla beteendealternativen. Någon springer gärna efter allt som rör sig, någon annan går hellre och nosar eller bryr sig inte om andra djur över huvud taget. De här tendenserna att välja i beteenderepertoaren påverkas av inre faktorer som vi kallar motivation och yttre retningar. Om hunden har en stark motivation för något behövs det bara en svag retning för att utlösa beteendet, om motivationen är låg krävs en starkare retning. 

Träningsmodellen bygger på att en stark motivation ska göras svagare, samtidigt som motivationen för andra alternativ ska öka.






Länk till startsidan
 



 

 

 


 
 
 
 
 
         För att använda boskapsvaktande hundar krävs tillstånd. Kontakta Viltskadecenter på e-post eller telefon 0581-697339.
 
Viltskadecenter     Tel: 0581-920 70     Grimsö Forskningsstation SLU, 730 91 Riddarhyttan
© Viltskadecenter | Om cookies | Sajtkarta | Produktion av: Wikinggruppen och Vilda Ord
En del av